jen skrev häromdagen:

den 17 juli 2008

solen sken
idag sken solen när jag vaknade i panik och trodde att jag försovit mig.. blev väckt av min chef eftersom jag sov på jobbet igen (nattjour). men idag hade jag tur, jag vaknade i tid. och det var väldigt skönt eftersom jag hade väldigt mycket att göra.. skulle jag vara sen till första anhalten skulle hela dagens planer halka efter och jag skulle få köra som en fartdåre mellan alla ställen jag skulle till, och då hade det inte vart skoj att träffa på farbror blå, rådjur, eller långsamma bilister..men det blev en lyckad morgon och jag hann med både duscha i lugn och ro och mitt morgonkaffe. båda lika viktiga i mitt fall. och med dusch i lugn och ro skiljer jag mig från de flesta andra kvinnor tror jag, på ca 5 minuter är jag duschad och påklädd om jag bara vet vad jag ska ha på mig, och det e ju inte så svårt när man sover borta och bara har ett alternativ ;)Gav mig av från jobbet några minuter över åtta, lyssnade på morgonradion och satt och sjöng med i låtarna som spelades så gott det gick. det är så härligt med egentid, och nuförtiden är min egentid när jag sitter vid ratten.Var hemma lagom till frukost och möttes i dörren av två superglada skrattande barn som tjöt; pappa, pappa, mamma kommit! hej mamma! mamma, mamma, vi åka babej idag! det är vad de kallar stället de ska spendera helgen i med sin farmor och faster. och på lördag kommer farfar och ia, vovven dit. så skoj att se glädjen i deras vackra blå ögon. det ger mig ett lyckorus som inte går att beskriva med ord.i alla fall, vi begav oss till första anhalten; hämta faster som skulle åka med till "babej". in med henne i baksätet och hennes gigantiska väska poressades ner i bagaget mellan andra gigantiska väskor, vagn och ståbräda.vägen till "babej" gick bra, lagom med trafik, barnen var glada tackvare att faster satt bak med dem och underhöll dem med allt möjligt.solen sken när vi kom ner, och när vi kom in i huset luktade det nybakt. gott. lite fika, iväg och handla lite, och sedan var det dags att krama barnen hejdå, för att återvända till hemstaden, även om hjärtat bara brände i mig. det gör det alltid när man ska lämna barnen. ville stanna där. det var så lugnt och skönt! åker nog dit när jag tar min semester i augusti ;)Mannen och jag körde hem igen. han vid ratten och jag brevid. jag satt och kände hur jag började slappna av. det låter inte som jag gjort så mycket nu när jag skriver ner det i ord, men det var mycket. det kändes mycket. och man ska ju inte glömma att jag faktiskt arbetar väldigt mycket denna månaden och vi har passerat hälften av dagarna, så man börjar bli trött. men hade jag inte trivts så bra på jobbet så hade det aldrig funkat!Jag är så tacksam att jag har abete! och dessutom ett som jag trivs så bra med.i alla fall, när mannen hoppat av hemma och jag satte mig i bilen och styrde kosan hemåt, började bensinlampan lysa. och jag som inte har några pengar på mitt kort! faen vad jag blev irriterad ett tag innan jag kom på att jag faktiskt har bensin som räcker till jobbet, och så kommer ju barnbidraget imorgon (förhoppningsvis) så det löser sig.så onödigt att bli arg för saker som man inte kan göra något åt. måste börja tänka framåt. allt löser sig såsmåningom... eller ja det mesta i alla fall.. ska skaffa mig lite tålamod. undrar om det finns att köpa på ica? ;)