Vamos a al playa // Sam

Hola señoritas (eller ska ju vara señoras då ni är gifta små as)

Känner att jag bara måste skriva ett litet inlägg så här cirkus 31 timmar innan jag sitter på ett flygplan som tar mej till den ön som varit mitt hem i ack så få men fantastiksa månader. Jag och Peter ska nämligen tillsammans med hans föräldrar åka till ön i mitt hjärta, Gran Canaria. Jag vet, jag vet.... det kanske är lite pensionärsvarning men ön är faktiskt underbar!!!
Om man bara sliter sej lite från krogställena så ser man att den faktiskt innehar en otrolig miljö, om man nu uppskattar sand, jord och så, ett brett utbud av människor, speciellt nakna om man förirrar sej ut i maspalomas, en fantasktisk skola som utbildat mej och gett mej en chans att faktiskt vara bra på nått och sist men inte minst.... kulinariska uppleverser som med lätthet överstimulerar mina smaklökar och matar odjuret som bor i min mage... Nej, det är inte en bebbe.... lovar att den infon kommer lite mer personligt... utan det är det där lilla matmonstret som så lätt tar över mitt liv och förvandlar mej till en ologiskt, oresonabel satkärring om jag inte tillgodoser dess minst nyck... och... det gör jag ju så gärna när jag kan få i mej papas con mojo, tapas och andra läckerheter som denna fantastiska ö kan erbjuda mej om hungermonstret!!!
TJOHOOOO kan jag bara utbrista... det kommer bli så fantastiskt skönt att få komma bort, om så endast för en vecka, men känner att sol och bad och mat är precis vad jag behöver så här i novemberrusket.
Ska bli lite spännande att åka med Peters föräldrar med... vi har aldrig varit iväg ihop längre än en dag, men eftersom detta är Peters 30 års present och Monicas (peters mamma) 60 års present och jag får åka med så är det bara att bita i hop tänderna, dock utan att gnissla och le så att käken går ur led om det skulle krisa =)
Nu låter det kanske som om de är ena riktiga skator men det är de inte... Det är ju bara så att jag har lite problem med det här som kallas socialisera.... jag behöver ju min lilla time out emellanåt...men får väl gå in och ha huvvevärk eller nått om det skulle bli riktigt illa.
Ska se om jag inte kan ta med ett sandkorn från min favoritstrand Amfi så jag kan ha det å klappa på sen resten av vintern. Det kommer bli det och sangria som räddar min vinter!

Åh måste göra en lite rättelse här... våran deal med badet har sänkts från fem till två minuter... kom på att man faktiskt kan dö, eller snarare Peter informerade ganska argt om den uppgiften, om man befinner sej fem minuter i vattnet i december....och det vill jag ju inte... inte för att jag tänker bada men ändå.... blir så jobbigt att förklara för min arbetskompis familj varför han ser ut som en smurf i ansiktet på hans begraving....

Annars... Peter fyllde 30 i tisdags... Firade av honom i lördags med hans polare....livat värre och förbaskat jobbigt att gå upp och vara pigg på jobbet klockan 9 på morgonen när man kom i säng någon gång efter 4.... kan ju lätt säga att jag aldrig varit i så stort behov av tandpetare i mitt liv någonsin.... eller nu ljuger jag säkert... men som jag kan komma ihåg så här på rak arm.....jo... kommer i håg när vi var på nån skolgrej typ i åttan och var ute å bodde i tält å så... då när Hanna spettade sej själv i foten men ett grillspett, och vi sen var på den där grejen i folkan.... stars nånting... ja Jen...du var ju med å var Madonna då.... det var inte lätt då heller... då hade jag nog varit vaken i cika 2 dygn... var som död några dagar efter......

Nu ska jag fortsätta att träna på att dricka paraplydrinkar och se i vilken position jag ser coolast ut i när jag ska ligga på stranden...=)

Besos a todo

Over and Out